Ny blogg.

Nu när ni precis lärt er att hitta hit tar jag er dit:

www.elinandjoerginlajolla.blogg.se

Och.

Varför går jag här i sunny California och tänker på:

Sommarblomster
Jordgubbstårta
Barn (söta och glada förstås)
Ljusa nätter
Kohagar (och allt som hör Arla till)
Grönt gräs
Barfota
Insjöar
Ekor
Metspön
Gäddor i vassen
Vänner
Familj
Släktingar

o.s.v
o.s.v

Det är MIDSOMMARAFTON på fredag och det suger i Svenskhjärtat mitt!

Det blir aldrig som man tänkt sig.

Så är det väl med mångt och mycket?

Jag startade denna bloggen med hopp om att göra en slags reseskildring. Bloggen skulle innehålla mycket foton och delge er alla våra utflykter. Sen ser jag ju nu att så är inte fallet. Detta är ingen "reseblogg". Jag är kass på detta helt enkelt. Jag vill skriva och jag vill delge er. Men det är drygt då vi inte har internet hemma, släpa dator hit och dit, komma ihåg (eller snarare inte komma ihåg) att ta med kameran så jag kan lägga in bilder och visa er. Mobilen är ju med allt som oftast men bildkvaliteten inte så värst vidare.

Vart vill jag komma?

Kanske ni kan ha överseende med att min blogg inte är en snygg en? Inte massa coola pics och flashiga vyer. Inte nu i alla fall. Jag hoppas ni väl hänga med, ändå.

Jag ser att tonen inte är så sprudlande nu och jag kommer tyvärr inte vända trenden, inte idag. Jag befinner mig ensam i ett par dagar då J har åkt på konferens i Colorado. Jag är alltså med mig själv 24/7 (kan vara härligt, kan vara för jävligt). Jag går här och tänker och jag får perspektiv.

Och så händer detta:

En före detta kollega (jobbade på grannavdelningen) har gått bort. En ung tjej som inte skulle lämna så här tidigt. En ung man dog utanför vårt hus inatt. En bilkrash och jag hörde den. Ljudet av gnisslande däck trängde in i lägenheten och så en fruktansvärt smäll. Jag visste direkt vad det rörde sig om, utan att se någonting, bara höra ljudet. Det var fruktansvärt att ligga ensam i vår säng, klockan strax efter midnatt, och fantasier i mitt huvud uppstod; vad hände? Hur många är inblandade? Var det alkohol med i bilden? Många fler frågor än så. Bilen hamnade på taket visst (läste om det i tidningen idag) och biltutan hördes tjuta länge strax efter krashen. Sirenerna från räddningstjänsten gjorde sig också hörbara, snabbt. Men även om dom var på plats fortfort så hjälpte det inte.

Det här jag ovan beskrev är livet på gott och ont. Vi vet inte vad som väntar oss imorgon, eller ens idag? Jag vill inte uppröra er eller göra er ledsna. Men ska det vara så jäkla svårt att njuta av nuet och inse att det vi har och det vi upplever faktiskt är väldigt bra?

Från hjärtat lindrar skrivkramp?

Jag tänker att om jag öppnar upp och släpper in och släpper ut. Ja då kanske skrivkrampen lossnar lättare? Nu åsyftar jag skrivandet jag tänkte tillägna detta året. Jag vänder och vrider på tankarna, men jag är ingen Camilla Läckberg, förslagsvis. En roman rinner inte ur mig ba så där. Jag är ju jag och jag ska försöka fånga känslan inifrån mig själv.

Läst Malin Wollins blogg igen. Får mig att gråta var gång. Detta livet och vad det kan innebära skapa liv.

Nej nu går jag ut i solen vänner och familj. Önskar er en fin helg!

Kortis.

Fredag. Klockan är runt 15. Väntar på att J ska sluta sitt jobb om ca en timme. Sitter här på campus området jag också. Fortfarande inget internet hemma så snyltar här. Letar lgh åt oss. Ringer till folk och även om jag kan engelska och dom pratar engelska så är det jävligt svårt hänga med i vad dom säger. Pratar snabbt och affärsmässigt. Jag är ju ingen snabbis. ETT samtal gör mig matt och jag har ringt 8 idag. Vi vill inte bo i vår stora dyra lgh. Småbarnsfamiljer (kryllar av dom - no offense ni som har barn - och jag vill ju jag med ha det där) i all ära, men dom har ju sitt. På nåt vis. Det är så väldigt bra på Del Sol. Framför allt stående jacuzzibadet på kvällen under himlen. Och idag bjuds det på Rootbeer och glass vid vår pool. Barnen skall måla kort till sin pappor. Father's day på söndag. Se där, ett event för barnfamiljerna igen. Så, vi vill neråt. Vi vill till beachen, hippisarna, cafeerna och till kulturen.

Ikväll ska jag beskåda min kära, som äntligen har införskaffat en våtdräkt, hur han ut på böljorna blå beger sig. Kanske jag vågar mig på, jag också. Vi får se. Det pirrar i maggropen då jag tänker på det.

Hur var The Eagles mamma och pappa? Hoppas ni hade en fin konsertkväll. Har tänkt på er och kan tänka mig ni njöt som sjutton.

2 år.

Ich und dich (jag vet, det är inte så man säger).

Idag firar vi 2 år tillsammans. Kärlekskavalkad! Fyrverkier och ballonger! Hurra!

Vår kärlek är bofast. Vi leker vidare och vi är kära. Vad mer kan begäras?
Vi har det fint du och jag och vi har sett en hel del på 2 år som förmodligen gjort oss till dom vi tillsammans är. Tänk så mycket mer som finns kvar och väntar. Det är fantastiskt. Älskar dig madly min galning.

Surffronten.

IGÅR måndagen 13 juni köptes en surfbräda. Halleluja moment. Vi fick tipset redan i lördags i en Surf shop vid namn Bunkers. Killen sa; "åk till Hancock Street och besök fabriken. Där finnes brand new boards till löjliga priser". Ja, så sa han. Sagt och gjort och en ny lång bussfärd tog oss dit igår. Vi mötte chefen. Vi fick se brädor som tillverkades där och då. Det luktade... polyester? J nämde sina önskemål och chefen plockade fram 2 brädor. Den ena var tunnare och den andra tjockare. Efter stor ambivalens hos J (jag själv hade aldrig kunna valt när det står mellan två ting). Till slut fick han kraft och mod att besluta sig för den tjockare. Det handlar om människans vikt, vågorna här omkring på Pacific ocean, hur van surfare man är osv. J är van, eller rättare sagt var van. Det sved i surfhjärtat på honom men han var mogen och duktig och tog den tjockare. Den tjockare brädan var inte snygg nog egentligen, tydligen... men vad göra? Ett pangpris på hela videvitten (bräda och tillbehör). Jag tycker inte den ser så pjåkig ut.

Det känns väldigt spännande nu. Ska bli fantastiskt att se honom där ute på havet. Kan tänka mig det kommer lysa i ögonen av glädje och saltstänk från havet eller är där en tår?

Det finns ju kosläpp på åkrarna och ängarna om våren. Kossorna skuttar ut som om dom var tokiga och aldrig sett gräs förut, eller dom har i alla fall längtat vääääldigt länge ut i det gröna. SÅ, precis så! tror jag det kommer se ut då han beger sig ut. Kosläpp här på beachen, så fort en våtdräkt är tillhanda. Det är helt enkelt för jävla kallt i havet så utan våtdräkt, ingen surfing. Det trodde man inte heller, eller hur?

Jag skriver en del om surfing nu och ni skulle höra vilka termer jag slänger med mig redan... Jag är ju inte alls en fena på detta och har ju ALDRIG prövat ens. Men då den jag älskar pratar så innerligt om det han älskar (surfingen alltså) så kan jag inte annat än hänföras och åtminstone vilja försöka.
Vi hade första surflektionen igår hemma i poolen då grannarna gått och lagt sig. Så länge som vi håller sams under dessa lektionerna kommer vi att fortsätta som så att J skall lära mig... Det kan säkert jämföras med att lära sig segla och lära sig köra bil. Sådant som man helt enkelt inte skall göra ihop då man är ett par. Själva lärandet processen borde man lämna över till någon annan, någon opartisk... Vi får se hur det går. Önska oss lycka till.

Jag har övat på golvet, från liggande till stående. Snabbt ska det gå. Det är lite annat med guppande vatten under sig kan tyckas och tänkas... Vi tog det dock inte till den nivån i poolen då poolen är för liten och brädan kan sticka iväg och få sig en törn, den får ju inte gå sönder! ! ! 
I poolen låg jag på mage och paddlade och satte mig upp och lite såna saker. Det gick ganska bra. Ska bli mycket spännande att se fortsättningen på denna surfskolan. Är sugen på mer.

Brädan som inte är en snygg bräda... en så kallad shortboard, Sharpeye.

Och så vi, trots allt vår kärleksdag idag.

Inte det bästa fotot på oss kanske. Men det enda jag hittade på oss härifrån Cali. Och jag ser ju upp till dig, min man, precis som det ska vara.

Bjuder på ett foto till. Från förra sommaren i Västra hamnen i Malmö.  

                                                Länge leve ich und dich!

Blandat som fan.