Nu när ni precis lärt er att hitta hit tar jag er dit:
www.elinandjoerginlajolla.blogg.se
Monday, June 20, 2011
Och.
Varför går jag här i sunny California och tänker på:
Sommarblomster
Jordgubbstårta
Barn (söta och glada förstås)
Ljusa nätter
Kohagar (och allt som hör Arla till)
Grönt gräs
Barfota
Insjöar
Ekor
Metspön
Gäddor i vassen
Vänner
Familj
Släktingar
o.s.v
o.s.v
Det är MIDSOMMARAFTON på fredag och det suger i Svenskhjärtat mitt!
Sommarblomster
Jordgubbstårta
Barn (söta och glada förstås)
Ljusa nätter
Kohagar (och allt som hör Arla till)
Grönt gräs
Barfota
Insjöar
Ekor
Metspön
Gäddor i vassen
Vänner
Familj
Släktingar
o.s.v
o.s.v
Det är MIDSOMMARAFTON på fredag och det suger i Svenskhjärtat mitt!
Det blir aldrig som man tänkt sig.
Så är det väl med mångt och mycket?
Jag startade denna bloggen med hopp om att göra en slags reseskildring. Bloggen skulle innehålla mycket foton och delge er alla våra utflykter. Sen ser jag ju nu att så är inte fallet. Detta är ingen "reseblogg". Jag är kass på detta helt enkelt. Jag vill skriva och jag vill delge er. Men det är drygt då vi inte har internet hemma, släpa dator hit och dit, komma ihåg (eller snarare inte komma ihåg) att ta med kameran så jag kan lägga in bilder och visa er. Mobilen är ju med allt som oftast men bildkvaliteten inte så värst vidare.
Vart vill jag komma?
Kanske ni kan ha överseende med att min blogg inte är en snygg en? Inte massa coola pics och flashiga vyer. Inte nu i alla fall. Jag hoppas ni väl hänga med, ändå.
Jag ser att tonen inte är så sprudlande nu och jag kommer tyvärr inte vända trenden, inte idag. Jag befinner mig ensam i ett par dagar då J har åkt på konferens i Colorado. Jag är alltså med mig själv 24/7 (kan vara härligt, kan vara för jävligt). Jag går här och tänker och jag får perspektiv.
Och så händer detta:
En före detta kollega (jobbade på grannavdelningen) har gått bort. En ung tjej som inte skulle lämna så här tidigt. En ung man dog utanför vårt hus inatt. En bilkrash och jag hörde den. Ljudet av gnisslande däck trängde in i lägenheten och så en fruktansvärt smäll. Jag visste direkt vad det rörde sig om, utan att se någonting, bara höra ljudet. Det var fruktansvärt att ligga ensam i vår säng, klockan strax efter midnatt, och fantasier i mitt huvud uppstod; vad hände? Hur många är inblandade? Var det alkohol med i bilden? Många fler frågor än så. Bilen hamnade på taket visst (läste om det i tidningen idag) och biltutan hördes tjuta länge strax efter krashen. Sirenerna från räddningstjänsten gjorde sig också hörbara, snabbt. Men även om dom var på plats fortfort så hjälpte det inte.
Det här jag ovan beskrev är livet på gott och ont. Vi vet inte vad som väntar oss imorgon, eller ens idag? Jag vill inte uppröra er eller göra er ledsna. Men ska det vara så jäkla svårt att njuta av nuet och inse att det vi har och det vi upplever faktiskt är väldigt bra?
Jag startade denna bloggen med hopp om att göra en slags reseskildring. Bloggen skulle innehålla mycket foton och delge er alla våra utflykter. Sen ser jag ju nu att så är inte fallet. Detta är ingen "reseblogg". Jag är kass på detta helt enkelt. Jag vill skriva och jag vill delge er. Men det är drygt då vi inte har internet hemma, släpa dator hit och dit, komma ihåg (eller snarare inte komma ihåg) att ta med kameran så jag kan lägga in bilder och visa er. Mobilen är ju med allt som oftast men bildkvaliteten inte så värst vidare.
Vart vill jag komma?
Kanske ni kan ha överseende med att min blogg inte är en snygg en? Inte massa coola pics och flashiga vyer. Inte nu i alla fall. Jag hoppas ni väl hänga med, ändå.
Jag ser att tonen inte är så sprudlande nu och jag kommer tyvärr inte vända trenden, inte idag. Jag befinner mig ensam i ett par dagar då J har åkt på konferens i Colorado. Jag är alltså med mig själv 24/7 (kan vara härligt, kan vara för jävligt). Jag går här och tänker och jag får perspektiv.
Och så händer detta:
En före detta kollega (jobbade på grannavdelningen) har gått bort. En ung tjej som inte skulle lämna så här tidigt. En ung man dog utanför vårt hus inatt. En bilkrash och jag hörde den. Ljudet av gnisslande däck trängde in i lägenheten och så en fruktansvärt smäll. Jag visste direkt vad det rörde sig om, utan att se någonting, bara höra ljudet. Det var fruktansvärt att ligga ensam i vår säng, klockan strax efter midnatt, och fantasier i mitt huvud uppstod; vad hände? Hur många är inblandade? Var det alkohol med i bilden? Många fler frågor än så. Bilen hamnade på taket visst (läste om det i tidningen idag) och biltutan hördes tjuta länge strax efter krashen. Sirenerna från räddningstjänsten gjorde sig också hörbara, snabbt. Men även om dom var på plats fortfort så hjälpte det inte.
Det här jag ovan beskrev är livet på gott och ont. Vi vet inte vad som väntar oss imorgon, eller ens idag? Jag vill inte uppröra er eller göra er ledsna. Men ska det vara så jäkla svårt att njuta av nuet och inse att det vi har och det vi upplever faktiskt är väldigt bra?
Saturday, June 18, 2011
Från hjärtat lindrar skrivkramp?
Jag tänker att om jag öppnar upp och släpper in och släpper ut. Ja då kanske skrivkrampen lossnar lättare? Nu åsyftar jag skrivandet jag tänkte tillägna detta året. Jag vänder och vrider på tankarna, men jag är ingen Camilla Läckberg, förslagsvis. En roman rinner inte ur mig ba så där. Jag är ju jag och jag ska försöka fånga känslan inifrån mig själv.
Läst Malin Wollins blogg igen. Får mig att gråta var gång. Detta livet och vad det kan innebära skapa liv.
Nej nu går jag ut i solen vänner och familj. Önskar er en fin helg!
Läst Malin Wollins blogg igen. Får mig att gråta var gång. Detta livet och vad det kan innebära skapa liv.
Nej nu går jag ut i solen vänner och familj. Önskar er en fin helg!
Friday, June 17, 2011
Kortis.
Fredag. Klockan är runt 15. Väntar på att J ska sluta sitt jobb om ca en timme. Sitter här på campus området jag också. Fortfarande inget internet hemma så snyltar här. Letar lgh åt oss. Ringer till folk och även om jag kan engelska och dom pratar engelska så är det jävligt svårt hänga med i vad dom säger. Pratar snabbt och affärsmässigt. Jag är ju ingen snabbis. ETT samtal gör mig matt och jag har ringt 8 idag. Vi vill inte bo i vår stora dyra lgh. Småbarnsfamiljer (kryllar av dom - no offense ni som har barn - och jag vill ju jag med ha det där) i all ära, men dom har ju sitt. På nåt vis. Det är så väldigt bra på Del Sol. Framför allt stående jacuzzibadet på kvällen under himlen. Och idag bjuds det på Rootbeer och glass vid vår pool. Barnen skall måla kort till sin pappor. Father's day på söndag. Se där, ett event för barnfamiljerna igen. Så, vi vill neråt. Vi vill till beachen, hippisarna, cafeerna och till kulturen.
Ikväll ska jag beskåda min kära, som äntligen har införskaffat en våtdräkt, hur han ut på böljorna blå beger sig. Kanske jag vågar mig på, jag också. Vi får se. Det pirrar i maggropen då jag tänker på det.
Hur var The Eagles mamma och pappa? Hoppas ni hade en fin konsertkväll. Har tänkt på er och kan tänka mig ni njöt som sjutton.
Ikväll ska jag beskåda min kära, som äntligen har införskaffat en våtdräkt, hur han ut på böljorna blå beger sig. Kanske jag vågar mig på, jag också. Vi får se. Det pirrar i maggropen då jag tänker på det.
Hur var The Eagles mamma och pappa? Hoppas ni hade en fin konsertkväll. Har tänkt på er och kan tänka mig ni njöt som sjutton.
Tuesday, June 14, 2011
2 år.
Ich und dich (jag vet, det är inte så man säger).
Idag firar vi 2 år tillsammans. Kärlekskavalkad! Fyrverkier och ballonger! Hurra!
Vår kärlek är bofast. Vi leker vidare och vi är kära. Vad mer kan begäras?
Vi har det fint du och jag och vi har sett en hel del på 2 år som förmodligen gjort oss till dom vi tillsammans är. Tänk så mycket mer som finns kvar och väntar. Det är fantastiskt. Älskar dig madly min galning.
Surffronten.
IGÅR måndagen 13 juni köptes en surfbräda. Halleluja moment. Vi fick tipset redan i lördags i en Surf shop vid namn Bunkers. Killen sa; "åk till Hancock Street och besök fabriken. Där finnes brand new boards till löjliga priser". Ja, så sa han. Sagt och gjort och en ny lång bussfärd tog oss dit igår. Vi mötte chefen. Vi fick se brädor som tillverkades där och då. Det luktade... polyester? J nämde sina önskemål och chefen plockade fram 2 brädor. Den ena var tunnare och den andra tjockare. Efter stor ambivalens hos J (jag själv hade aldrig kunna valt när det står mellan två ting). Till slut fick han kraft och mod att besluta sig för den tjockare. Det handlar om människans vikt, vågorna här omkring på Pacific ocean, hur van surfare man är osv. J är van, eller rättare sagt var van. Det sved i surfhjärtat på honom men han var mogen och duktig och tog den tjockare. Den tjockare brädan var inte snygg nog egentligen, tydligen... men vad göra? Ett pangpris på hela videvitten (bräda och tillbehör). Jag tycker inte den ser så pjåkig ut.
Det känns väldigt spännande nu. Ska bli fantastiskt att se honom där ute på havet. Kan tänka mig det kommer lysa i ögonen av glädje och saltstänk från havet eller är där en tår?
Det finns ju kosläpp på åkrarna och ängarna om våren. Kossorna skuttar ut som om dom var tokiga och aldrig sett gräs förut, eller dom har i alla fall längtat vääääldigt länge ut i det gröna. SÅ, precis så! tror jag det kommer se ut då han beger sig ut. Kosläpp här på beachen, så fort en våtdräkt är tillhanda. Det är helt enkelt för jävla kallt i havet så utan våtdräkt, ingen surfing. Det trodde man inte heller, eller hur?
Jag skriver en del om surfing nu och ni skulle höra vilka termer jag slänger med mig redan... Jag är ju inte alls en fena på detta och har ju ALDRIG prövat ens. Men då den jag älskar pratar så innerligt om det han älskar (surfingen alltså) så kan jag inte annat än hänföras och åtminstone vilja försöka.
Vi hade första surflektionen igår hemma i poolen då grannarna gått och lagt sig. Så länge som vi håller sams under dessa lektionerna kommer vi att fortsätta som så att J skall lära mig... Det kan säkert jämföras med att lära sig segla och lära sig köra bil. Sådant som man helt enkelt inte skall göra ihop då man är ett par. Själva lärandet processen borde man lämna över till någon annan, någon opartisk... Vi får se hur det går. Önska oss lycka till.
Jag har övat på golvet, från liggande till stående. Snabbt ska det gå. Det är lite annat med guppande vatten under sig kan tyckas och tänkas... Vi tog det dock inte till den nivån i poolen då poolen är för liten och brädan kan sticka iväg och få sig en törn, den får ju inte gå sönder! ! !
I poolen låg jag på mage och paddlade och satte mig upp och lite såna saker. Det gick ganska bra. Ska bli mycket spännande att se fortsättningen på denna surfskolan. Är sugen på mer.
Brädan som inte är en snygg bräda... en så kallad shortboard, Sharpeye.
Och så vi, trots allt vår kärleksdag idag.
Inte det bästa fotot på oss kanske. Men det enda jag hittade på oss härifrån Cali. Och jag ser ju upp till dig, min man, precis som det ska vara.
Bjuder på ett foto till. Från förra sommaren i Västra hamnen i Malmö.
Länge leve ich und dich!
Idag firar vi 2 år tillsammans. Kärlekskavalkad! Fyrverkier och ballonger! Hurra!
Vår kärlek är bofast. Vi leker vidare och vi är kära. Vad mer kan begäras?
Vi har det fint du och jag och vi har sett en hel del på 2 år som förmodligen gjort oss till dom vi tillsammans är. Tänk så mycket mer som finns kvar och väntar. Det är fantastiskt. Älskar dig madly min galning.
IGÅR måndagen 13 juni köptes en surfbräda. Halleluja moment. Vi fick tipset redan i lördags i en Surf shop vid namn Bunkers. Killen sa; "åk till Hancock Street och besök fabriken. Där finnes brand new boards till löjliga priser". Ja, så sa han. Sagt och gjort och en ny lång bussfärd tog oss dit igår. Vi mötte chefen. Vi fick se brädor som tillverkades där och då. Det luktade... polyester? J nämde sina önskemål och chefen plockade fram 2 brädor. Den ena var tunnare och den andra tjockare. Efter stor ambivalens hos J (jag själv hade aldrig kunna valt när det står mellan två ting). Till slut fick han kraft och mod att besluta sig för den tjockare. Det handlar om människans vikt, vågorna här omkring på Pacific ocean, hur van surfare man är osv. J är van, eller rättare sagt var van. Det sved i surfhjärtat på honom men han var mogen och duktig och tog den tjockare. Den tjockare brädan var inte snygg nog egentligen, tydligen... men vad göra? Ett pangpris på hela videvitten (bräda och tillbehör). Jag tycker inte den ser så pjåkig ut.
Det känns väldigt spännande nu. Ska bli fantastiskt att se honom där ute på havet. Kan tänka mig det kommer lysa i ögonen av glädje och saltstänk från havet eller är där en tår?
Det finns ju kosläpp på åkrarna och ängarna om våren. Kossorna skuttar ut som om dom var tokiga och aldrig sett gräs förut, eller dom har i alla fall längtat vääääldigt länge ut i det gröna. SÅ, precis så! tror jag det kommer se ut då han beger sig ut. Kosläpp här på beachen, så fort en våtdräkt är tillhanda. Det är helt enkelt för jävla kallt i havet så utan våtdräkt, ingen surfing. Det trodde man inte heller, eller hur?
Jag skriver en del om surfing nu och ni skulle höra vilka termer jag slänger med mig redan... Jag är ju inte alls en fena på detta och har ju ALDRIG prövat ens. Men då den jag älskar pratar så innerligt om det han älskar (surfingen alltså) så kan jag inte annat än hänföras och åtminstone vilja försöka.
Vi hade första surflektionen igår hemma i poolen då grannarna gått och lagt sig. Så länge som vi håller sams under dessa lektionerna kommer vi att fortsätta som så att J skall lära mig... Det kan säkert jämföras med att lära sig segla och lära sig köra bil. Sådant som man helt enkelt inte skall göra ihop då man är ett par. Själva lärandet processen borde man lämna över till någon annan, någon opartisk... Vi får se hur det går. Önska oss lycka till.
Jag har övat på golvet, från liggande till stående. Snabbt ska det gå. Det är lite annat med guppande vatten under sig kan tyckas och tänkas... Vi tog det dock inte till den nivån i poolen då poolen är för liten och brädan kan sticka iväg och få sig en törn, den får ju inte gå sönder! ! !
I poolen låg jag på mage och paddlade och satte mig upp och lite såna saker. Det gick ganska bra. Ska bli mycket spännande att se fortsättningen på denna surfskolan. Är sugen på mer.
Brädan som inte är en snygg bräda... en så kallad shortboard, Sharpeye.
Och så vi, trots allt vår kärleksdag idag.
Inte det bästa fotot på oss kanske. Men det enda jag hittade på oss härifrån Cali. Och jag ser ju upp till dig, min man, precis som det ska vara.
Bjuder på ett foto till. Från förra sommaren i Västra hamnen i Malmö.
Länge leve ich und dich!
Monday, June 13, 2011
Sunday, June 12, 2011
June is still gloom.
May is gray and June is Gloom.
Dagarna flyter fram i molnigt dis. Det ar inte kallt i luften. Solen tittade fram igar men ingen brannhet sol. Igar hade vi tankt bege oss till San Diego downtown, det vill saga; city.
Efter lite omvagar och stopp har och dar, blev det inget city, igar heller. Men vi fick njuta av Mission Beach (som ligger nara Pacific Beach dar vi drommer och fantiserar om att finna en lgh till oss) och dar vid beachen blev det besok i en rad olika surfshops. Ingen brada till J annu. Han soker en med ett sarskilt matt: 6,8 for the big guy. Jag sjalv kommer inte kopa en brada forran jag provat pa sporten... det kanske rent av gar at helvete dar ute pa det bla! Men om ni laser vidare sa kan ni se vad jag daremot inforskaffat, aningens jarvt kanske.
Vi har annu ingen egel bil och tar oss fram med kollektivtrafiken. Bussarna gar ofta men det ar langa bussfarder. Fran La Jolla dar vi bor tog det ca 1 timme till Old town som ar en del av San Diego. Darifran kunde vi ha valt att styra kosan vidare mot city men vi tankte att vi ville ta en svang forbi Balboa Park forst. Sagt och gjort. Denna parken ar omtalad haromkring och vi hade hoga forhoppningar. Det var ett stort hav av kaktustrad och andra torra vaxter... nej forlat mig, far inte glomma att namna rosentradgarden, den prunkande och valdoftande! I Balboa Park sags kolibrifaglar och dom gor en sa glad. De stannar i ludten och vingarna gor tusen vingslag i sekunden. Kolibrin uppskattade kaktusblomman och tycktes dricka eller suga ur naktar fran den... far googla nagon gang och kolla upp saken. Kanske en delikat maltid for en liten kolibri? Ni vet val hur en kolibri ser ut forresten? Den lilla fageln som du kan se pa julafton ilag med Kalle Anka. De sjungande faglarna " hmmm hmmm hmmmm uuuhhhhmmm"... Precis, de faglarna kryllar det av har. Efter denna torra parkupplevelse och magen som kurrade tog vi buss till narmaste suburb.
Hamnade pa Hillcrest, ett otroligt gayvanligt omrade kan tillaggas. Jag holl hart i J. Jag markte ju vilka blickar han fick och diverse mutor i form av billiga Margeritas.
Innan vi fick oss att ata ramlade vi in pa en affar som kan liknas med Emmaus eller Roda korset... dar hangde en vatdrakt av market Ripcurl for en dam. Storleken var perfekt till mig och kostade endast $4! Det ar i svenska kronor ca 25 kr. Vi slog sa klart till och aven om jag inte statt pa en surfbrada sa var det helt enkelt en chans vi inte missade. Sa, nu far vi se hur mycket anvandning jag far for drakten eller ej...
J har tjatat om sushi ett tag och jag gav med mig. Vegetarisk sushi saklart. Det ar ju delikat pa sitt satt och inget fel pa smaken, men nagot med ingefaran, wasabin och det kalla riset... jag vet inte... inte min grej helt enkelt. Jag bestallde nagra rullar i alla fall men kande for nagot varmt att avsluta maltiden med. Bestallde in nagot som hete Gyoys (tror jag det hette) och det gick att valja mellan pork eller vegetables. Jag valde gronsaker och efter forsta tuggan var jag ganska saker pa att jag bet i en minibit sval (ni vet det som sitter pa grisens rygg men jag kan inte skriva a med en ring pa). Efter andra tuggan och smaken av pork spred sig... jag klagar sallan och sager till servitrisen att nagot ar fel... men detta gick ju inte att se forbi. Servitrisen och kocken blev inblandade men havdade att det var en gronsak. Dock, bor tillaggas, sa lagade dom inte sjalva dessa Gyoys... sa helt hundra var dem inte. Med den forklaringen lutade jag mig tillbaka mot stolsryggen och sa vanligt men bestamt att jag inte kunde ata upp det. Dem var mycket vanliga och inget trubbel eller sa, behovde inte betala for flasket och vi log mot varandra innan vi lamnade. Nu tycker ni kanske jag var otroligt mesig som inte at upp... men nu ar det over 2 ar sen jag at kott och det gar inte att gora det bara sa dar bara for att dom inte vet vad som serverar.
Idag sondag har vi tagit sovmorgon i var skona IKEA sang och darefter utrattat lite arenden. Sitter nu vid poolen och skriver och vantar pa J som kokar kaffe och ska bjuda pa sockerkaka.
Skriver fran J:s jobbdator och dar av inga prickar over de bokstaver som vi onskar prickar eller ringar pa. Men antar ni hajar anda!
Kan ocksa utlova foton snart...
Saknar er och vi tanker pa er varje dag!
LOVE, Elin & J
Dagarna flyter fram i molnigt dis. Det ar inte kallt i luften. Solen tittade fram igar men ingen brannhet sol. Igar hade vi tankt bege oss till San Diego downtown, det vill saga; city.
Efter lite omvagar och stopp har och dar, blev det inget city, igar heller. Men vi fick njuta av Mission Beach (som ligger nara Pacific Beach dar vi drommer och fantiserar om att finna en lgh till oss) och dar vid beachen blev det besok i en rad olika surfshops. Ingen brada till J annu. Han soker en med ett sarskilt matt: 6,8 for the big guy. Jag sjalv kommer inte kopa en brada forran jag provat pa sporten... det kanske rent av gar at helvete dar ute pa det bla! Men om ni laser vidare sa kan ni se vad jag daremot inforskaffat, aningens jarvt kanske.
Vi har annu ingen egel bil och tar oss fram med kollektivtrafiken. Bussarna gar ofta men det ar langa bussfarder. Fran La Jolla dar vi bor tog det ca 1 timme till Old town som ar en del av San Diego. Darifran kunde vi ha valt att styra kosan vidare mot city men vi tankte att vi ville ta en svang forbi Balboa Park forst. Sagt och gjort. Denna parken ar omtalad haromkring och vi hade hoga forhoppningar. Det var ett stort hav av kaktustrad och andra torra vaxter... nej forlat mig, far inte glomma att namna rosentradgarden, den prunkande och valdoftande! I Balboa Park sags kolibrifaglar och dom gor en sa glad. De stannar i ludten och vingarna gor tusen vingslag i sekunden. Kolibrin uppskattade kaktusblomman och tycktes dricka eller suga ur naktar fran den... far googla nagon gang och kolla upp saken. Kanske en delikat maltid for en liten kolibri? Ni vet val hur en kolibri ser ut forresten? Den lilla fageln som du kan se pa julafton ilag med Kalle Anka. De sjungande faglarna " hmmm hmmm hmmmm uuuhhhhmmm"... Precis, de faglarna kryllar det av har. Efter denna torra parkupplevelse och magen som kurrade tog vi buss till narmaste suburb.
Hamnade pa Hillcrest, ett otroligt gayvanligt omrade kan tillaggas. Jag holl hart i J. Jag markte ju vilka blickar han fick och diverse mutor i form av billiga Margeritas.
Innan vi fick oss att ata ramlade vi in pa en affar som kan liknas med Emmaus eller Roda korset... dar hangde en vatdrakt av market Ripcurl for en dam. Storleken var perfekt till mig och kostade endast $4! Det ar i svenska kronor ca 25 kr. Vi slog sa klart till och aven om jag inte statt pa en surfbrada sa var det helt enkelt en chans vi inte missade. Sa, nu far vi se hur mycket anvandning jag far for drakten eller ej...
J har tjatat om sushi ett tag och jag gav med mig. Vegetarisk sushi saklart. Det ar ju delikat pa sitt satt och inget fel pa smaken, men nagot med ingefaran, wasabin och det kalla riset... jag vet inte... inte min grej helt enkelt. Jag bestallde nagra rullar i alla fall men kande for nagot varmt att avsluta maltiden med. Bestallde in nagot som hete Gyoys (tror jag det hette) och det gick att valja mellan pork eller vegetables. Jag valde gronsaker och efter forsta tuggan var jag ganska saker pa att jag bet i en minibit sval (ni vet det som sitter pa grisens rygg men jag kan inte skriva a med en ring pa). Efter andra tuggan och smaken av pork spred sig... jag klagar sallan och sager till servitrisen att nagot ar fel... men detta gick ju inte att se forbi. Servitrisen och kocken blev inblandade men havdade att det var en gronsak. Dock, bor tillaggas, sa lagade dom inte sjalva dessa Gyoys... sa helt hundra var dem inte. Med den forklaringen lutade jag mig tillbaka mot stolsryggen och sa vanligt men bestamt att jag inte kunde ata upp det. Dem var mycket vanliga och inget trubbel eller sa, behovde inte betala for flasket och vi log mot varandra innan vi lamnade. Nu tycker ni kanske jag var otroligt mesig som inte at upp... men nu ar det over 2 ar sen jag at kott och det gar inte att gora det bara sa dar bara for att dom inte vet vad som serverar.
Idag sondag har vi tagit sovmorgon i var skona IKEA sang och darefter utrattat lite arenden. Sitter nu vid poolen och skriver och vantar pa J som kokar kaffe och ska bjuda pa sockerkaka.
Skriver fran J:s jobbdator och dar av inga prickar over de bokstaver som vi onskar prickar eller ringar pa. Men antar ni hajar anda!
Kan ocksa utlova foton snart...
Saknar er och vi tanker pa er varje dag!
LOVE, Elin & J
Friday, June 10, 2011
Thursday, June 9, 2011
It never rains in California?
Nänä.
Det gör det visst det!
Vår andra vecka och jag vaknar i natten av att något piskar mot rutan. Om det var rent naivt av mig/oss att tro att det inte kan eller ska regna i södra Californien, ja det vet jag inte, men det var med stor förvirring där mitt i natten jag slutligen insåg att det gör ju faktiskt det. Regnet öste ner. Jag väckte J rent panikslagen över detta faktum. Reaktionen kan säkert jämföras med när en skandinavia som jag för första gången upplever ett jordskalv... J blev också häpen men föredrog att sova vidare. Jag rusade upp och drog bort persiennen för att se på katastrofen. Poolen fylldes med ännu mer vatten - regn! Stolsdynorna pissvåta - regn! Palmerna gungade förnöjt och sög in - regn!
Efter detta har dagarna varit molniga och inte så väldigt heta. Vi är på plats i La Jolla, San Diego i södra Californien. Vi har varit här i lite mer än vecka nu och jag antar vi kommer få lära oss mycket mer om detta landet, denna staten och staden, och nya överraskningar kommer slå oss igen och igen.
Tänkte delge er mycket, kanske inte allt, men vi hoppas ni vill hänga med oss på den här resan via denna bloggen!
Det gör det visst det!
Vår andra vecka och jag vaknar i natten av att något piskar mot rutan. Om det var rent naivt av mig/oss att tro att det inte kan eller ska regna i södra Californien, ja det vet jag inte, men det var med stor förvirring där mitt i natten jag slutligen insåg att det gör ju faktiskt det. Regnet öste ner. Jag väckte J rent panikslagen över detta faktum. Reaktionen kan säkert jämföras med när en skandinavia som jag för första gången upplever ett jordskalv... J blev också häpen men föredrog att sova vidare. Jag rusade upp och drog bort persiennen för att se på katastrofen. Poolen fylldes med ännu mer vatten - regn! Stolsdynorna pissvåta - regn! Palmerna gungade förnöjt och sög in - regn!
Efter detta har dagarna varit molniga och inte så väldigt heta. Vi är på plats i La Jolla, San Diego i södra Californien. Vi har varit här i lite mer än vecka nu och jag antar vi kommer få lära oss mycket mer om detta landet, denna staten och staden, och nya överraskningar kommer slå oss igen och igen.
Tänkte delge er mycket, kanske inte allt, men vi hoppas ni vill hänga med oss på den här resan via denna bloggen!
Subscribe to:
Posts (Atom)